Dagens tips är min fina vän André Fredriksson's webbradio.

Han gjorde denna radio för att han ville underhålla och för rolighetens skull, som alla vet så blir ju allt roligare att fortsätta med om man får många besökare och många likes. Så kom igen nu och lyssna och gilla! Gå in och jag lovar han får er att le och vilja fortsätta lyssna. Han släpper nya avsnitt varje fredag, så kom igen nu! Han är en mycket fin och underhållande vän annars också! Det är tack vare min sambo som jag fick chansen att lära känna denna fina vän! Han och min sambo står varandra nära! Och han har blivit en nära vän till mig också! Underbart, så hoppas ni kommer gilla detta! För jag gör det iallafall och tror nästan många andra gör! Han är skåning så hoppas alla ifrån uppåt förstår vad han snackar och säger för något! Han är en väldigt fin vän som sagt!

Klicka nu in på denna fina radio och lyssna och framför allt börja följ den för då blir det roligt för honom att fortsätta, för vi vet ju hur roligt det är för oss bloggare desstu mer besökare vi får desstu roligare tycker vi det är att blogga, eller hur? Ja, då så kom igång nu. Tveka inte!

http://yourlisten.com/channel/content/131373/Podcast_Framf%EF%BF%BDr_H%EF%BF%BDgtalaren?rn=636xqzk9plvk

Tyvärr dock vill inte min blogg göra så det blir en direkt länk tror jag, men om inte annat så är det inte svårare än att markera och kopiera och klistra in. Slänger in en bild här under på honom!

- Om dagen!

Här började dagen redan klockan halv 5 imorse, sonen var hur pigg som helst, men somnade dock om klockan 6 igen och sov fram tills 8. Sen gick vi upp och han fick en ny blöja igen och välling igen. Sen där efter så var han i full fart här hemma och lekte för fullt, somnade i 10 minuter runt 10 sen vaknade han igen, sen så vilade vi middag vid 12.30 till 13.30, det var skönt och framför allt behövligt. Sen därefter så började jag dammsuga, ja idag igen! Känns som det är en av dom sakerna jag gör mest om dagarna, haha! Sen så har jag ringt och jagat kommunen angående min medicin som jag var tvungen att hämta ut och det löste sig äntligen till sist, så nu imorgon börjar jag med min medicin och salvor. Ingen vidare, men äntligen fått reda på vad det var som sagt. Imorgon för en vecka sen! Sen annars har vi tagit det lugnt här hemma och Zander och jag satt och kollade på Rio tillsammans idag. Sen så kom våra fina kort idag! Yey, slänger in dom bilderna imorgon för orkar inte just nu, är rätt så trött! Sen så har jag lagat middag och det blev korvröra med curry och ris och sallad. Rätt så gott faktiskt! Sen annars har jag kollat på den nya serien idag på 3:an som hette Necessary rounghness, mycket bra! Sen har man bara tagit det lungt, men tänkte dock sova nu snart, så ska hoppa i mitt mysiga nattlinne och borsta tänderna och sova riktigt gott!

Slänger upp en gammal bild på mig med lila hår!

FÖRLOSSNINGEN!

Eftersom många har velat att jag ska ha bloggat upp om min förlossning så tänkte jag faktiskt göra det.

Som jag har berättat tidigare så fick jag åka in och ut ifrån sjukhuset hela tiden, blev hem skickad många gånger innan dom äntligen la in mig.
Vi åkte in på Onsdagen den 31 augusti på kvällen, för jag hade såna värker. Men dom trodde inte på mig så dom började som dom hade gjort hela dagen att lägg dig i ett varmt bad och ta en alvedon. Jovisst, jag gjorde det men det var ju rätt tröttsamt eftersom det inte hjälpte ett skit. Och värkerna avtog då lite på dagen när vi var hemma.. Vi bestämde oss för storhandla på Lidl som ligger en bra bit ifrån oss. Vi packade ner allt vi hade handlat och så säger sambon som alltid " då tar du dom lätta kassarna nu " Jovisst, jag lyssnade inte på vad han sa vilket som är inget ovanligt. Jag tog dom tunga kassarna som var tex. 5 kg vetemjöl i och jag hade ju fått reda på att lyfter man tungt och går i trappor eller springer i trappor så kan förlossningen starta, men hade ju inte hänt tidigare som sagt. Men sen då på kvällen på Onsdagen så stod jag och gjorde hemmagjord pyttipanna och då började det göra ännu ondare i ryggen, det gjorde så fruktansvärt ont. Vi bestämde oss för att ringa förlossningen, men förlossningen sa som vanligt. Men sen ringde då min svärmor in och berättade hur tätta mina verker var. Efter många samtal till förlossningen så tror jag dom tröttnade på mig och då fick vi komma in på förlossningen, men på vägen in med bilresan så lugnade verkana. TYPISKT! Men sen kom vi in och då kom dom och gick som dom själv ville. Men sen så är det tack vare min svärmor jag blev inlagd. För dom började med att kolla mitt blodtryck flera gånger i gämna mellan rum eftersom det var jätte högt och under hela min gradvidtet så hade jag jätte lågt. Sen efter ett tag fick jag kissa och ta sånt test med en sån sticka. Då började det gå mot det mörka, jag har alltid haft på det ljus gröna. Men då var det emellan det ljusa och mörka, sen frågade dom mig Angelica har du någon huvudvärk? Då svarar jag " ja, det har jag och har haft hela tiden och min gradvidtet och ser stjärnor gör jag " Då fick vi konsenterat att jag hade början till havandeskapsförgifting. Det var då min svärmor sa att ni skickar inte hem henne för jag har ingen lust att förlora verken henne eller mitt första barnbarn.
Efter många om och men ringer barnmorskan ner till BB och berättar då hur läget ligger till och WOHO dom hade plats till oss.. Men älsklingen fick åka hem om då på natten pga. jag hade packat ner allting förutom hans diabetes sprutor. TYPISKT MIG!
Hela den natten la jag med verker som var så starka så det inte går att beskriva hur ont det gjorde, och väl jag hade en paus ifrån CTG:N under tiden då sprang jag på toan för jag var kissig och skitnödig hela tiden.. Samtidigt som jag blödde emellan bena. Jag ringde och ringde på klockan, berättade alla min smärtor och dom sa som alltid " lilla gumman, det är förlossningen som har startat så du är mamma snart " sen under natten försökte jag kolla lite tv samtidigt försökte jag sova, men gick som sagt inte alls bra.. För det första tycker jag sjukhus är otäckt och sen saknade jag min älskling.
Torsdagen den 1/9 Sen kom älsklingen igen in vid 7 tiden på morgonen efter ha hämtat allting, då stod jag upp för jag kunde inte ligga eller gå, knappt stå ens men försökte få i mig frukost men det var lättare sagt än gjort.. Men försökte iallafall.. På natten då till torsdagen passade dom på och kolla om jag var öppen någonting, men nej det var jag inte. =/ Men sen senare då på torsdags morgonen när klockan var 8 så kollade dom om jag var öppen och då var jag öppen ungefär 1 cm, överlycklig var vi men samtidigt så sa vi att det kommer ta en evighet innan jag öppnas mer. Sen vid 9 tiden blev vi uppskickade till förlossningen, väl då vi har kommit in i vårt rum så frågar en av världens snällaste barnmorskor om hon skulle tappa upp ett bad till mig och då sa jag bara JATACK medans jag hade en värk. Barnmorskan sa då går jag och tappar upp ett bad och om du skulle behöva så finns där lustgasen bakom dig, kaxig som jag försökte vara så sa jag ja men den behövs inte. Hon hinner knappt gå ut ur dörren ifrån jag rycker tag i den och säger nej jag tar den.
Sen efter några timmar efter ha blivit bästavän med lustgasen så sitter älskling och läser medans jag vilar. Sen kom dom in med en massa dricka.. Vilket som var viktigt för oss alla. Sen efter ett kort tag därefter så kom svärmor in både med sig själv och digtalkameran.
Vi sitter och snackar och har det kul.. Jag försökte äta, men gick som sagt inte, kunde knappt äta min fil och flingor ens. TYPISKT! Sen öppnades jag under hela tiden.. Kommer inte ihåg hur mycket runt tiderna. Sen under dagen så tog dom hål på min hina så vattnet gick.  Men sen fick jag ryggmärsbedövningen, och den var en klippa.. Sen fick jag på fyllt den 2 gånger.
Under dagen så hade jag fått sånt medel i dropp som skulle hjälpa mig och verkerna och hjälpa lillen. Dom ökade sen fick dom sänka och ha sig eftersom först reagerade hans hjärta på det, men sen efter tag så klarade han av det också. Sen några timmar efter.. Så blev det dags för kvälls/natt passet. Det var då jag fick den hemska barnmorskan.. Först presenterade hon sig jätte snällt, och pratade och hade sig med mig och sambon och svärmor, sen efter ett tag så sa hon till mig att hon tyckte hon kände igen mig. Så sa jag det är omöjligt för detta är mitt och sambons första barn vi väntar och då sa hon att du liknar en person och frågade mig vad heter din mamma? Jag bara hon heter Diana och har samma efternamn som jag och då började hon säga att jag liknade min mamma kompiöst mycket, då sa jag nej det gör jag inte för det gör jag ju inte. Och då sprang hon ut och var borta i några minuter, så tror nog hon sprang ut för att läsa min journal där det antagligen stod en massa om mig eftersom jag hade inte världens bästa barnmorska tidigare på Mödravårdscentralen.. Sen efter det hon hade fått reda på vem min mamma var så ändrade hon sättet totalt emot mig.. Tråkigt att bli utdömd ifrån min mamma, för det roliga är att det är skillnad på mig och min mamma men det trodde inte hon antagligen.. Sen då blev hon nosig emot en och stödig. Sen när klockan närmade sig 10 och jag var öppen helt och jag hade såna värker och jag ber barnmorskan snällt om hon kunde fylla på min ryggmärsbedövning men det gjorde hon inte och inte nog med det så sa jag då tar jag lustgasen och då sa hon nej det gör du inte alls det och så ryckte hon den ifrån mig. Inte nog med det jag sa inte ljud. Jag skrek aldrig, eller någonting. Jag var så tyst och fick mycket beröm av sambon och svärmor dom stöttade mig något sjukt mycket vilket jag är så glad och tacksam över.
Ja, då senare mot 12 slaget var det dags att börja krysta. Jag krystade och hade mig och sambon vid ena sidan och svärmor på andra sidan.. Man kunde börja se huvudet på han/hon (ja vi kollade aldrig upp könet) men då fick vi reda på att " den " var ljushårig och svärmor kände först sen kände vi . MYSIGT! Sen efter ett tag där efter så hade jag och älskling dragkramp vilket som skulle tydligen hjälpa mig, men så löjligt liksom för hade jag släppt då när älskling drog så hade han fan flygit in i det andra rummet rakt igenom vägg och allt.. Det hände en massa annat också..
Sen då började klockan närma sig 2 och jag var helt trött och hade ont och hade ingen bedövning som jag hade bett om och som stod i mina papper. Men men, sen så då kom han ut när klockan var 02:23 hon bara drog ut honom och han sa nästan inte ett ljud och var alldelse blå och då bara slängde hon upp honom på min mage.. Direkt då började sambon och svärmor få honom till att skrika och rensade öronen och näsan (vilket som är barnmorskans jobb) men det sket hon i och hon bad mig krysta flera gånger men så svarade jag henne bara jag kan ju inte krysta när jag inte har någon värk, jo det kan du krysta sa hon. Efter någon minut gav jag med mig och försökte krysta vilket som var värdelöst eftersom jag inte hade någon värk. Nej då sa hon till Timmie att det var dags att klippa navelsträngen och Timmie gjorde det så efter en minut så sa hon vet ni vad det blev så sa vi nej vi har inte kollat upp könet och då tar hon tag i armarna på honom och säger det blev en pojke och sen bara släpper taget om honom så han ramlar på min mage.. Ja jag blev så fel behandlad av henne hela tiden.. Sen då så drog hon och hade sig i min moderkaka som hon hade gjort hela tiden sen han kom ut. Tillsist så gick den i sönder och jag fick åka ner på operation och sys med 7 stygn eftersom jag sprak och samtidigt livmoderkakan gick i sönder i mig.. :/
Sen väl uppe på förlossningen när hon hade slutat så kunde vi passa på att njuta.. Men hon betedde sig så dåligt emot mig, ja jag vet att jag blev fel behandlad och det håller på att göras en anmälan in.

 Har ni frågor eller synpunkter om detta ni har läst så är det bara att skriva och fråga.
Jag svarar på allting!

Lite snabb fakta om graviditeten med Zander. (v)

Jag blev gravid runt mitten av November. Sambon och jag hade länge snackat om att vi ville skaffa barn, så en dag så blev det plustecken på vårt test, jag testade mig på ungdomsmottagningen i Klippan eftersom det var den lättaste tiden att få på eftermiddagarna eftersom jag går ju i skola i Klippan. Testar mig och börjar gråta när jag får höra att jag är med barn, eftersom vi har ju försökt ett tag så äntligen händer det när man inte tänkte på det, men sanningen är den, jag blev ju gravid i November 2010 men tog testet i slutet mot Januari, jag trodde för det första att jag inte var gravid mer än att jag hade kanske gått upp lite i vikt eller bara svullen om magen som jag brukar bli innan mensen kommer, och sen förvånade det heller inte mig att min mens inte kom eftersom min mens har tekniksätts alltid varit oregelbunden. Men så fick jag då reda på det iallafall och ungdomsmottagningen ringde och hade sig till Ängelholms sjukhus för att beställa tid för jag skulle göra en VUL (vaginal ultraljud) där visade sig att jag var i vecka 8 och trodde inte mina ögon, och grät även när jag såg den där lilla pyret som var så liten och inte helt utvecklad när man såg honom. Där var aldrig någon tvekan om abort. ALDRIG! Jag skulle behålla det, för jag och min sambo skulle bli föräldrar. Som jag sa rent ut och sagt att jag sket om hela min karriär stod på spel eller min utbildning drabbades men jag skulle behålla det, för min karriär och utbildning kan vänta, vilket många som sa till mig det kan ju ett barn också göra, jaha men och? Jag kanske vill behålla det och min sambo vill också behålla det. Sonen var först beräknad tills den 25 Augusti, men väl inne sen senare i graviditeten så hade jag tydligen gått längre än vart var det var sagt inne i Ängelholm, inne i Helsingborg blev han beräknad tills den 22 Augusti.

Hela min gradvitet var helt perfekt, förutom lite yrsel och lågt blodtryck men annars var det perfekt enda fram tills kvällen den 31 Augusti, då jag började få ännu mer yrsel och allt och fick konserterat att jag hade början till Havandeskapsförgiftning och då blev både jag och sambon oroliga och ledsna, för en del har ju förlorat sina barn i det, men sen natten tills den 1 September så började min förlossning starta inne på BB och den 2 September klockan 02:23 så kom världens finaste pojke till världen, jag gick 11 dagar över tiden med honom nästan. Jag och min sambo kollade aldrig upp könet på Ultraljudet men däremot gick vi och kände och trodde hela tiden att det var vår lilla pojke som låg där inne!

  Han vägde 4400g när han föddes och var 53 cm lång!