Skickade ett sms till 118800 innan idag ifrån mobilen och skrev till dom såhär: Vem är Angelica?
Och detta fick jag till svar och tyckte det var jättegulligt och blev jätteglad! :)
: Angelica är den där mystiska, mörka skönheten som lamslår alla med sin blotta närvaro och pumpar ut energier som får dem att bli knäsvaga. Alla killar och minst hälften av tjejerna har någon gång fantiserat om att vara nära henne. Vore hon ett djur skulle hon vara en ståtlig tigrinna iförd strasshalsband liggandes framför en öppen spis - mjau! Mvh 118800

Tänkte bjuda mina bloggläsare på en bild till detta inlägg också! ;)

Jag orkar inte gråta, fastän det skulle kännas så jävla bra efteråt.

Men kan inte gråta för jag måste hela tiden tänka på att jag måste vara stark framför mitt barn, för vill inte att han ska få panikångest som dom lätt kan få som jag själv fick väldigt tidigt som barn.

Jag vill bara släppa allting som jag har gått igenom och bara låta det raderas som alla andra snackar om att det ska vara så lätt, men så är ju inte detta fallet det är ju inte så lätt.

Jag kan tänka mer klart och är inte begränsad i min egna väg som jag var förut.

Jag är inte densamma längre jag vet, och det får jag höra så ofta så det känns som jag får skarvsår i öronen och bara få höra det, men samtidigt känns det så bra men ändå så vill jag ju inte tänka tillbaka på den jag var förut,

men om du ser på mig nu så lär du själv se med dina ögon att jag inte alls är densamma längre.

Jag känner tivivel, mycket tvivel men inte på min familj och mina vänner, men tvivlar på mig själv om jag ska klara det ena eller det andra, varför vet jag ju inte men det är nog bara för att mitt mående pendlar, jag saknar en del tider som man hade förut. Allt var så annorlunda, det känns som det var i ett annat liv, i ett liv med fullt kaos och bråkigt runt om kring hela tiden och massa ovanliga människor runt om kring mig.

Jag har aldrig sagt att jag vill dit, så påstå det aldrig igen! 

För inse och läs igenom mina rader och lyssna på mig när jag väl berättar, och väljer att prata och öppna mig för dig! Ni alla där ute i denna läskiga värld, sluta döm mig! Jag är så fruktansvärt att trött på bli utdömd för någon person jag inte är längre eller utav det värsta att bli utdömd för att vara en person som jag aldrig är och så långt ifrån. Jag är jag, du är du! Kom nu ihåg det för man ska inte vara så patetisk att döma andra utifrån deras mående eller utseende eller betende, tack för mig  och kan lova er att det kändes skönt att få kräka av mig lite av det här.

Gillar ni inte det jag bloggar om eller så, så skit i läs det då och sluta då gå in på min blogg om den stör er så mycket.

Jag älskar min familj och mina vänner betyder så otroligt mycket för mig!   

Ni flesta får mig att skratta när jag helst vill låta tårarna rinna ner ifrån min kind och låta hjärtat slå extra snabbt, och skaka i sönder, men skönt att jag slippa känna den känslan för den känslan är inte underbar.