Vi var mer än bara vänner, vi var bästavänner och du var min första riktiga bästavän

samtidigt var du som min andra halva, vi hade och har så mycket gemensamt mer än bara gemensamma vänner på facebook, jag saknar vårt starka band vi hade emellan varandra, jag trodde att vi var oslagbara och inget kunde skilja på oss, men tyvärr skiljde ju saker och ting för oss.

Men du lär ändå alltid finnas i mitt hjärta även mitt sinne och framförallt i  band mitt minne.

Att höra dig skratta får även mig att skratta, när du är ledsen så blir jag ledsen inombords när jag vet att jag inte kan göra någonting för dig, jag saknar exakt alla minnen med dig och kommer nog föralltid att göra det, men att vi kan snacka och även skratta ihop och även hålla ihop ibland känns så underbart för då känns det inte lika hårt,

jag kan erkänna att vissa stunder kan även kännas i hjärtat, men även kan dessutom vara så skönt att kunna snacka med dig, för att släppa dig helt ut ur mitt liv skulle vara alldeles för svårt och jobbigt, ärligt nog så tror jag inte ens att jag skulle kunna klara av att radera ut exakt allt som har med dig att göra eller dig.

Jag hoppas att jag inte är ensam av att känna såhär, men skulle jag kunna så önskade jag att jag kunde spola tillbaka tiden och gjort allt det onda ogjort och att vi hade hållt ihop än idag som bästavänner. 

Finner inga ord för hur mycket saknad det finns inom mig, du var min bästa och riktiga vän.

Det kommer alltid att göra ont i viss del inom mig samtidigt som det känns som att såret läcker sakta men säkert lite men inte alls mycket, du kommer alltid ha en speciell för mig även om allt blev så kaos.

Du är helt otroligt underbar och du betyder så fruktansvärt mycket för mig och kommer alltid att göra det.

Minnena vi har haft ihop kommer alltid spelas upp i mitt huvud i vissa stunder och jag lär alltid låta dom finnas kvar för det är en del utav det jag saknar, saknar dessutom dig också och allt vi gjorde ihop. 

Känns inte riktigt som det var meningen att det skulle bli såhär emellan oss men i samma sekund var det kanske så, men det lär jag nog aldrig förstå mig på för det kan vara riktigt svårt för mig att kunna förstå och acceptera det.

I vissa stunder här i livet önskade jag att jag hade dig mer i livet än vissa stunder som jag försöker känna mig stark och tänka bort all smärta och allt ont som hände runt om kring.

Glöm aldrig bort att du är värdefull och avsett vad så finns jag här för dig!

Hallå alla goda människor!

Snart blir det ut att ställa sig på torget för idag ska vi ha UF-mässa i skolan, men morgonen började ju allmänt stressad eftersom jag försov mig TYPISKT! Inte nog med det slängde på mig ett par mjukisbyxor, väl på dagis så kommer jag på "åh nej, jag kan ju inte ha mjukisbyxor på mig idag när vi ska ha UF-mässan" så hinner lämna sonen på mindre än 5 minuter kändes jobbigt att det tog sån liten tid, saknar min prins enormt mycket, skyndar mig hem och är hemma på mindre än 10 minuter väl hemma bytar jag om och då var det dags att bege sig emot tåget och det kändes så skönt att ha en fin vän som ville ta tåget med mig så jag slapp ta det ensam. 

Så nu ska jag snart börja, men ska iallafall stå på skolans torg ifrån 9-12 så, men saknar min prins lite mer nu eftersom det blev ett stressigt hejdå imorse! Men sånt händer ibland och man får hoppas att det blir en bra dag iallafall för honom fastän jag kommer ha det i tankarna idag, men som tur har man sina få fina vänner som gör så man kämpar med skolan och har stöd hemifrån, för kan erkänna vissa dagar känns det som det hade varit lättare att dra täcket överhuvudert och somna om igen eller bara koppla bort en del saker. Men så är det ju, men men ska inte klaga mer men kändes som det behövdes ibland, men ska dra nu men vi hörs senare idag!