- Utan att veta vad eller ens varför!

Som en del som läser min blogg vet att jag går i särskola eller särgymnasie, ursäkta ordet men det heter tyvärr så fastän det känns kränkande för många människor, själv så känner jag mig kränkt utan valet av namnet dom har valt att sätta på den speciella klassen.

1997 gjordes en utredning på mig angående dagis slog larm för dom tyckte att jag var lite mer annorlunda än ett annat barn i den åldern tydligen och allmänt stökigare än andra barn men som jag säger alla barn är olika men lika älskade och respekterade ska dom få bli för det men ja, människor är ju tyvärr lätta att på döma eller sätta en stämpel i pannan på offret dom har valt ut, ibland känns det som dom gör det bara ibland och då kanske det då drabbar ett oskyldigt barn i vilket av fallet kan faktiskt vara jag som är det och NU säger jag INTE att jag är det men jag kan ju faktiskt vara det och det är ju faktiskt många som tror det, speciellt personer som vet om min bakrund hur min uppväxt har varit och till er alla som inte vet så har det verkligen inte vart bra.

2001 gjordes även en ny utredning på mig men gav heller inte så bra restutalt och det var då antaglgen mina biologiska föräldrar valde att placera mig i särskola och tänk nu på att ingen diagnos hade satts på mig utan att jag hade små svårigheter som vilket barn som helst kan få och även ha när man blir uppväxt där man inte får hjälp eller trygghet, närhet eller stöttnig i livet. Så där finns inga grunder nästan om man fokuserar på allting, trots låga bevis eller vad man ska säga så påstod dom att jag har en lindrig utvecklingstörning och det kanske jag har men det vet vi ju inte än och nej jag är inte dum i huvudet trots att jag har fått höra det i alla mina år iallafall de åren jag har levt så även mobbning har funnits med sen jag gick på dagis, jag hade ingen som kämpade för mig eller trodde på mig inget stöd hemifrån eller utifrån heller, mänskligheten är så skrämande riktigt läskiga.

2005 gjordes en ny utredning igen och det var samma där hade fortfarande en diagnos som ingen verkade veta eftesom de skrev aldrig de eller berättade om något, såg aldrig helhet i det hela igen de gjorde utredningarna när jag hade det som tuffast eller ja när jag inte mådde bra alls, jag kan lova er att jag är nästan säker på att om dom nu gör en ny utredning så kommer visa bättre resutalt nu när jag mår bra och har trygghet och närhet och bra folk bakom mig, nu kan jag äntligen få vara den jag är och ändå bli omtyckt av viktiga människor, människor som är viktiga för mig och det enda som stod om min " lindrigautvecklingsstörning" var att jag var lite bak med en del saker men är det konstigt med så som folk har behandlat mig? Stod även att jag är en trevlig och charmig tjej som tappar lätt fokus på en del saker och återigen har lite svårt för en del saker men vem har egentligen inte svårt för en del saker? Och ännu mer har ett bra som aldrig fick det som ett barn behöver för att utvecklas och må bra..

Nu håller jag bara på tummarna att skolpsykologen kan skriva en remis in till vuxenpsyk så dom kan göra en utredning där vi kommer få beskedet om hur det verkligen ligger till för mig och då kanske det går bättre nu på tanke på mitt mående och även när folk vet om hur min uppväxt var och hur det gick till.

Sanningen är ju faktiskt det att personer är lätt att sätta stämplen på personer även oskyldiga eller när dom inte vet något om personen eller upplever och tror på det som alla andra säger eller tänker eller hur dom är, skulle bara dessutom tillägga att alla personer är olika och det blir svårt för personen som redan har blivit stämplad för att det ska va så eller när det finns andra "skäl" utan att se helheten av personen.

' Torsdagen i ord.

Idag så gick man upp lite innan 6 imorse, kändes skönt att kunna sova några minuter extra för annars brukar man ju vakna runt lite över 5, och visst det kan vara skönt ibland för då hinner man ta det lugnt också men det blir alldeles för mycket att ta det lugnt då och då blir man för trött för det också! 

Annars har man ju lämnat sonen på dagis och därefter drog man till bussen efter ha lämnat min lille buse och blev heller inte ledsen och det känns så fruktanvärt skönt eftersom det blir lättare att tänka på annat och fokusera på skolarbetena på ett helt annat sätt än vad man gör när han blir ledsen när man lämnar, men så är det de ju, alla har vi våra dagar!

Annars väl i skolan idag så har jag och min fina vän arbetat med hjälpdisken och samtidigt skrev vi bruksanvisningar till våra krukor och planter vi ska sälja imorgon på UF-mässan, ska faktiskt bli kul att se hur mycket vi tjänar in denna gången och förhoppningsvis kan vi då komma överens i klassen om vad vi vill göra för dom pengarna.

Annars så hann jag inte göra så mycket mer efter allt med UF-mässan innan det var dags för mig att äta lunch och sen bege mig till bussen hade två goa vänner som valde att följa mig till stationen så jag slapp gå ensam för det kan vara lite tråkigt att gå ensam när man är pratsugen, haha! 

Men besöket på sjukhuset var inte riktigt det vi hade förväntat oss för dom började bry sig mer om hans atopiska eksem vilket vi inte var där för, vi var ju faktiskt där pga. hans mage men det var ju nästan inget de brydde sig om tråkigt nog, men han hade iallafall gått upp så nu väger han 14 kg men var lika lång som förra månaden alltså 88 cm lång.. 

Väl hemma efter ett tag tillbaka så började jag med maten och vi tar det lite lugnt nu och sonen ville leka ensam och ville inte leka med oss för väl vi tog fram och satt och ville leka med oss så tog han alla leksaker ifrån oss..

Annars blir det att ut och jogga ikväll, ger mig fan inte jag ska nå upp till mina mål och krav jag har på mig själv så enkelt är det och för Zander's egna skull så får man hoppas han somnar lite tidigare idag eftersom han har bara sovit 30 minuter. 

Aja, men nu ska jag fortsätta med mitt soffhäng i soffan, så himla skönt efter man är helt trött i huvudet av all sjukhusmiljö.