- Underbar lördagsmorgon!

Denna morgon började bra trodde först att Zander skulle vakna jätte tidigt som han alltid brukar göra, speciellt när det inte är tid för dagis, men han somnade runt lite över 20 igår kväll, dock vakna han till inatt igen men denna natt gick han inte i sömne som han gjorde igår natt, men denna gången vaknade han utav en dröm misstänker jag för han vaknade och börja gråta och skrika, ja han var riktigt ledsen! Vi försökte trösta honom så gott vi kunde för ibland kan det vara svårt att nå fram till honom när han är så ledsen, men vi lyckades! Vi pratade som vi alltid gör med honom pratade med en lugn röst sen slutade det med att jag klappade han på ryggen och lät han sova tätt intill mig emot min mage och hans huvud under min hals, super mysigt eftersom det inte alltid han ens vill ligga så, men han ville och det är jag glad över och han sov tills klockan var 07:57 imorse om man ska vara exakt på tiden, så woho jag fick sovmorgon inte ofta man får det, för alltid när det är skolan så går jag upp ifrån allt emellan 05:15 - 05:30 så det kändes skönt med sovmorgon efter ha somnat ett x antal gånger på soffan igår också, typiskt mig! Det är absolut inget ovanligt när det gäller mig. 

Så just nu sitter sonen och leker med sina leksaker samtidigt som barnkanalen igång, innan så kollade vi faktiskt på aladin tillsammans och det var ju som sagt super mysigt, annars idag blir det väl att städa här hemma det som behövs, skönt med ett nystädat hem, aldrig fel när golven luktar så gott och utan grus i hallen, ikväll det familjemys så antingen ska vi se Johan Falk tillsammans eller så blir det att se Irene Huss, hoppas iallafall att alla kommer få en underbar lördag, för här hemma skiner solen så vackert in igenom fönsterna och man får allt mer vårkänslor, hoppas det fina vädret kommer hålla i sig nu för inte vill man ha mer tråkigt väder för det har vi fått nog av nu, för nu kan man äntligen njuta och må bra utav det fina vädret men det får gärna bli fler plus grader!

/ Angelica.

Vi var mer än bara vänner, vi var bästavänner och du var min första riktiga bästavän

samtidigt var du som min andra halva, vi hade och har så mycket gemensamt mer än bara gemensamma vänner på facebook, jag saknar vårt starka band vi hade emellan varandra, jag trodde att vi var oslagbara och inget kunde skilja på oss, men tyvärr skiljde ju saker och ting för oss.

Men du lär ändå alltid finnas i mitt hjärta även mitt sinne och framförallt i  band mitt minne.

Att höra dig skratta får även mig att skratta, när du är ledsen så blir jag ledsen inombords när jag vet att jag inte kan göra någonting för dig, jag saknar exakt alla minnen med dig och kommer nog föralltid att göra det, men att vi kan snacka och även skratta ihop och även hålla ihop ibland känns så underbart för då känns det inte lika hårt,

jag kan erkänna att vissa stunder kan även kännas i hjärtat, men även kan dessutom vara så skönt att kunna snacka med dig, för att släppa dig helt ut ur mitt liv skulle vara alldeles för svårt och jobbigt, ärligt nog så tror jag inte ens att jag skulle kunna klara av att radera ut exakt allt som har med dig att göra eller dig.

Jag hoppas att jag inte är ensam av att känna såhär, men skulle jag kunna så önskade jag att jag kunde spola tillbaka tiden och gjort allt det onda ogjort och att vi hade hållt ihop än idag som bästavänner. 

Finner inga ord för hur mycket saknad det finns inom mig, du var min bästa och riktiga vän.

Det kommer alltid att göra ont i viss del inom mig samtidigt som det känns som att såret läcker sakta men säkert lite men inte alls mycket, du kommer alltid ha en speciell för mig även om allt blev så kaos.

Du är helt otroligt underbar och du betyder så fruktansvärt mycket för mig och kommer alltid att göra det.

Minnena vi har haft ihop kommer alltid spelas upp i mitt huvud i vissa stunder och jag lär alltid låta dom finnas kvar för det är en del utav det jag saknar, saknar dessutom dig också och allt vi gjorde ihop. 

Känns inte riktigt som det var meningen att det skulle bli såhär emellan oss men i samma sekund var det kanske så, men det lär jag nog aldrig förstå mig på för det kan vara riktigt svårt för mig att kunna förstå och acceptera det.

I vissa stunder här i livet önskade jag att jag hade dig mer i livet än vissa stunder som jag försöker känna mig stark och tänka bort all smärta och allt ont som hände runt om kring.

Glöm aldrig bort att du är värdefull och avsett vad så finns jag här för dig!

Hallå alla goda människor!

Snart blir det ut att ställa sig på torget för idag ska vi ha UF-mässa i skolan, men morgonen började ju allmänt stressad eftersom jag försov mig TYPISKT! Inte nog med det slängde på mig ett par mjukisbyxor, väl på dagis så kommer jag på "åh nej, jag kan ju inte ha mjukisbyxor på mig idag när vi ska ha UF-mässan" så hinner lämna sonen på mindre än 5 minuter kändes jobbigt att det tog sån liten tid, saknar min prins enormt mycket, skyndar mig hem och är hemma på mindre än 10 minuter väl hemma bytar jag om och då var det dags att bege sig emot tåget och det kändes så skönt att ha en fin vän som ville ta tåget med mig så jag slapp ta det ensam. 

Så nu ska jag snart börja, men ska iallafall stå på skolans torg ifrån 9-12 så, men saknar min prins lite mer nu eftersom det blev ett stressigt hejdå imorse! Men sånt händer ibland och man får hoppas att det blir en bra dag iallafall för honom fastän jag kommer ha det i tankarna idag, men som tur har man sina få fina vänner som gör så man kämpar med skolan och har stöd hemifrån, för kan erkänna vissa dagar känns det som det hade varit lättare att dra täcket överhuvudert och somna om igen eller bara koppla bort en del saker. Men så är det ju, men men ska inte klaga mer men kändes som det behövdes ibland, men ska dra nu men vi hörs senare idag! 

- Utan att veta vad eller ens varför!

Som en del som läser min blogg vet att jag går i särskola eller särgymnasie, ursäkta ordet men det heter tyvärr så fastän det känns kränkande för många människor, själv så känner jag mig kränkt utan valet av namnet dom har valt att sätta på den speciella klassen.

1997 gjordes en utredning på mig angående dagis slog larm för dom tyckte att jag var lite mer annorlunda än ett annat barn i den åldern tydligen och allmänt stökigare än andra barn men som jag säger alla barn är olika men lika älskade och respekterade ska dom få bli för det men ja, människor är ju tyvärr lätta att på döma eller sätta en stämpel i pannan på offret dom har valt ut, ibland känns det som dom gör det bara ibland och då kanske det då drabbar ett oskyldigt barn i vilket av fallet kan faktiskt vara jag som är det och NU säger jag INTE att jag är det men jag kan ju faktiskt vara det och det är ju faktiskt många som tror det, speciellt personer som vet om min bakrund hur min uppväxt har varit och till er alla som inte vet så har det verkligen inte vart bra.

2001 gjordes även en ny utredning på mig men gav heller inte så bra restutalt och det var då antaglgen mina biologiska föräldrar valde att placera mig i särskola och tänk nu på att ingen diagnos hade satts på mig utan att jag hade små svårigheter som vilket barn som helst kan få och även ha när man blir uppväxt där man inte får hjälp eller trygghet, närhet eller stöttnig i livet. Så där finns inga grunder nästan om man fokuserar på allting, trots låga bevis eller vad man ska säga så påstod dom att jag har en lindrig utvecklingstörning och det kanske jag har men det vet vi ju inte än och nej jag är inte dum i huvudet trots att jag har fått höra det i alla mina år iallafall de åren jag har levt så även mobbning har funnits med sen jag gick på dagis, jag hade ingen som kämpade för mig eller trodde på mig inget stöd hemifrån eller utifrån heller, mänskligheten är så skrämande riktigt läskiga.

2005 gjordes en ny utredning igen och det var samma där hade fortfarande en diagnos som ingen verkade veta eftesom de skrev aldrig de eller berättade om något, såg aldrig helhet i det hela igen de gjorde utredningarna när jag hade det som tuffast eller ja när jag inte mådde bra alls, jag kan lova er att jag är nästan säker på att om dom nu gör en ny utredning så kommer visa bättre resutalt nu när jag mår bra och har trygghet och närhet och bra folk bakom mig, nu kan jag äntligen få vara den jag är och ändå bli omtyckt av viktiga människor, människor som är viktiga för mig och det enda som stod om min " lindrigautvecklingsstörning" var att jag var lite bak med en del saker men är det konstigt med så som folk har behandlat mig? Stod även att jag är en trevlig och charmig tjej som tappar lätt fokus på en del saker och återigen har lite svårt för en del saker men vem har egentligen inte svårt för en del saker? Och ännu mer har ett bra som aldrig fick det som ett barn behöver för att utvecklas och må bra..

Nu håller jag bara på tummarna att skolpsykologen kan skriva en remis in till vuxenpsyk så dom kan göra en utredning där vi kommer få beskedet om hur det verkligen ligger till för mig och då kanske det går bättre nu på tanke på mitt mående och även när folk vet om hur min uppväxt var och hur det gick till.

Sanningen är ju faktiskt det att personer är lätt att sätta stämplen på personer även oskyldiga eller när dom inte vet något om personen eller upplever och tror på det som alla andra säger eller tänker eller hur dom är, skulle bara dessutom tillägga att alla personer är olika och det blir svårt för personen som redan har blivit stämplad för att det ska va så eller när det finns andra "skäl" utan att se helheten av personen.

' Torsdagen i ord.

Idag så gick man upp lite innan 6 imorse, kändes skönt att kunna sova några minuter extra för annars brukar man ju vakna runt lite över 5, och visst det kan vara skönt ibland för då hinner man ta det lugnt också men det blir alldeles för mycket att ta det lugnt då och då blir man för trött för det också! 

Annars har man ju lämnat sonen på dagis och därefter drog man till bussen efter ha lämnat min lille buse och blev heller inte ledsen och det känns så fruktanvärt skönt eftersom det blir lättare att tänka på annat och fokusera på skolarbetena på ett helt annat sätt än vad man gör när han blir ledsen när man lämnar, men så är det de ju, alla har vi våra dagar!

Annars väl i skolan idag så har jag och min fina vän arbetat med hjälpdisken och samtidigt skrev vi bruksanvisningar till våra krukor och planter vi ska sälja imorgon på UF-mässan, ska faktiskt bli kul att se hur mycket vi tjänar in denna gången och förhoppningsvis kan vi då komma överens i klassen om vad vi vill göra för dom pengarna.

Annars så hann jag inte göra så mycket mer efter allt med UF-mässan innan det var dags för mig att äta lunch och sen bege mig till bussen hade två goa vänner som valde att följa mig till stationen så jag slapp gå ensam för det kan vara lite tråkigt att gå ensam när man är pratsugen, haha! 

Men besöket på sjukhuset var inte riktigt det vi hade förväntat oss för dom började bry sig mer om hans atopiska eksem vilket vi inte var där för, vi var ju faktiskt där pga. hans mage men det var ju nästan inget de brydde sig om tråkigt nog, men han hade iallafall gått upp så nu väger han 14 kg men var lika lång som förra månaden alltså 88 cm lång.. 

Väl hemma efter ett tag tillbaka så började jag med maten och vi tar det lite lugnt nu och sonen ville leka ensam och ville inte leka med oss för väl vi tog fram och satt och ville leka med oss så tog han alla leksaker ifrån oss..

Annars blir det att ut och jogga ikväll, ger mig fan inte jag ska nå upp till mina mål och krav jag har på mig själv så enkelt är det och för Zander's egna skull så får man hoppas han somnar lite tidigare idag eftersom han har bara sovit 30 minuter. 

Aja, men nu ska jag fortsätta med mitt soffhäng i soffan, så himla skönt efter man är helt trött i huvudet av all sjukhusmiljö.

- Alltså, jag orkar inte med sånt här trams mer!

Alltså jag trodde det var gymnasiet vi gick på men antagligen inte, för liksom jag vet om att jag inte är världens bästa för det är liksom ingen, men man ska ändå respektera varandra och inte slänga en massa kommentarer rakt ut för helt ärligt så vet ni ju inte hur personen tar åt sig heller med era elaka ord och kommentarer, liksom personer som inte ens har gjort er något bara ger ni er på och det är ju aldrig bara en som säger något utan att då väljer dom andra att halka på och bete sig illa med en massa otrevliga kommentarer, liksom jag är så trött på detta nu trodde mobbningen hade för en gång slutat hänga efter och lämnat mig ifred, men inte det nej!

Tydligen för mycket begärt av folk att lära sig att respektera andra, även om att man kanske inte gillar den andra personen så behöver man inte bete sig så, liksom visst jag gillar heller inte alla men jag respekterar iallafalla mina medmänniskor och accepterar dom, men ibalnd önskade jag att jag inte var så snäll emot alla dom som är elaka emot mig, men det drabbar ju alltid mig själv och att jag mår dåligt över det, men samtidigt så kan jag ju gå rak och stolt i ryggen över att jag är en bättre människa än dom.

Även om jag inte är världens bästa människa eller inte vacker så förtjänar jag ändå respekt och förhoppningsvis bli accepterad för den jag är men tydigen inte för då ska vi istället säga massa olika taskiga saker eller att man ska hitta alla fel på mig, kan säga en sak att det är alltid lättare att se eller hitta felen på folks brister än vad det är att man kollar på personens insida av allting ellerhur personen är som person.

Allt jag önskar är att mobbningen och alla kräkningar bara slutade, för ingen mår bra av det varken jag eller personen som är så feg som måste ta ut sin osäkerhet på någon annan som mår ändå tillräckligt dåligt och sånt är folk riktigt duktiga på, själv så har man nästintill blivit mobbad i alla år i skolan mest för att jag inte är som alla andra för jag är annorlunda och att jag väljer att köra eget race!

Du ska veta att du är en utav de underbaraste personerna som finns på denna jord.

Du är en person som är helt fantatisk som person och som mamma. 

Innan du kom in i mitt liv så visste jag inte hur en vuxen person var som mamma, en mamma som kom in i mitt liv med så mycket kärlek och tryghet och behandla mig som jag aldrig behandlat innan, du betyder så otroligt mycket för mig och min familj men framförallt för mig för all kärlek och närhet du har gett mig och allt stöd är så tacksam och jag är obeskrivligt tacksam för allt du har gjort för mig, finner inga ord hur glad jag är över att jag har dig och finner inga ord för att kunna beskriva det i tal hur mycket jag älskar dig och du är världens bästa mamma!

Varje gång jag träffar dig och får dina kramar och få höra dina fina ord och då blir jag så otroligt glad både inombords och utombords, känner mig verkligen glad som har fått äran att få kalla dig mamma och jag kommer alltid finnas här för dig, vilken tid på dygnet det än är mamma så är det bara att ringa, jag ställer upp och lyssnar på dig mer än gärna dygnet runt, alltid!!

Du kommer alltid ha mig vid din sida och aldrig någonsin kommer jag svika dig för det skulle jag aldrig klara av att ha på mig att jag har sårat dig, det skulle jag inte fixa..

Du är världens underbraste mamma och den bästa mamman i hela världen.

Jag älskar dig mamma, jätte mycket och kommer alltid att göra det hjärtat!

Då var det måndag idag igen, det märks verkligen att dagarna bara springer förbi en i en stormvind..

Men ja, om dagen än så länge hittils så har det väl hänt inte så värst mycket, mer än att vaknade runt halv nio imorse av min fina prins som väckte mig så fint fastän man vaknar ju när han också vaknar för man hör ju honom hela tiden, men vaknade upp av att världens finaste kille satt bredvid mig och klappade mig så fint på kinden och titta på mig och sa mamma och log med hela ansiktet!

Det är såhär jag älskar att bli väckt ju, varje sekund med honom är värdfull.

Väl vaknat så var det dags ju för en ny blöja och frukost, samtidigt så fick han faktiskt sitta och titta på barnkanalen det är väldigt ofta han får göra det eftersom han äter ju så duktigt så lite lyxigt ska han få ha det då också när man är duktig och han kollade och hade sig på tv:n samtidigt som han snackade med mig, är så stolt över honom min fina älskade underbara prins! (stolt mamma).

Sen när klockan närmade sig kvart över nio så frågade jag Zander om jag fick låna tv:n för kunna se dagens avsnitt av våra bästa år och det fick jag, snacka om det är så spännande just NU! 

Men nyfiken som jag var så kollade jag andra avsnitt av det på Youtube efteråt eftersom att jag får annars ingen möjlighet att se dom eftersom man går i skolan, men kan ju säga det händer rätt så hemskt och jag började gråta när jag fick se det och grät ett tag, usch hemskt!

Sen annrs idag så har jag tvättat och efter ha tvättat de viktigast så gick vi upp till svärföräldrarna och åt grillat hemma hos dom, korv med bröd och sallad och det var ju inte fel det för det var jätte gott! 

Men nu är man hemma och väntar på mina prinsar som också ska komma hem så vår lille prins kan mysa lite med sin mamma innan sängen kallar för honom för ikväll börjar första träningsrundan för mig och jag är verkligen jätte taggad!! Det ska bli så himla skönt att komma igång och denna gång ska jag inte ge mig så lätt och inget ska hindra eller stoppa mig nu, jag ska bli lycklig och trivas i mig själv igen, jag ska jag ska så enkelt är det!

Hoppas alla har haft en bra måndag och hoppas ni inte har blivit allt för mycket lurade!