- My Angelica Christensen

Senaste inläggen

Av Angelica Christensen - 6 oktober 2013 23:18

Tänkte faktiskt börja med sanningar om mig själv som jag har gått igenom här i livet eller vad jag går igenom.


Detta vet knappt någon om mig, bara några få och knappt någon som reagerade.


Allt mer började år 2006 alltså 7 år sedan i år, jag började skada mig själv allt mer och gjorde mig illa på så många sätt som inte går att sätta ord på, jag började svälta mig själv och jag började göra massa andra dumma saker emot mig själv som kroppen fick lida utav att jag var så dum för jag aldrig fick chansen för att få vara mig själv för då blev jag bara nertryckt eller mobbad för den jag var vilket jag har blivit i de flesta åren som jag har levt.

 - Ingen såg eller hörde mig eller det jag sysslade med, de dagliga orden jag fick höra var att hur tjock jag var och ful och äcklig när jag vägde 55 kg, jag började allt mer svälta mig och till sist så var jag tvungen att börja äta ändå tillsammans med familjen för annars tog de mitt internet och min dator och på den tiden var datorn med internet allt för mig, för den fick mig att koppla bort allt nästan, all musik och alla människor man snackade med där.

Jag ropade allt mer på hjälp men ingen lyssnade eller ville kanske inte höra mig, allt mer så började jag försöka förklara för mina föräldrar att jag verkligen inte klarade av att äta för då vände det igen och jag började spy, men dom lyssnade inte och efter varje måltid nästan fick man springa in på toaletten och då var det tid för att spy igen, jag spydde antingen självmant eller några få gånger fick man hjälpa det upp.

Dagligen så stod man framför speglen och intala mig själv hur fet och ful jag verkligen var och att jag skulle verkligen ändra på vad alla andra sa om mig för jag ville ju också vara vacker och om det krävdes att man gick ner i vikt så skulle jag fixa det, och efter ett bra tag fixade jag det och nu idag kan jag säga att jag ångrar det faktiskt, för har aldrig mått så dåligt i psyke och kropp även själen för att jag intala mig till något sånt galet.

2007 närmade sig och jag hade redan tappat en hel del kilo och då vägde jag 50 kg, var hälsosamtal eller möte hos skolsystern slutade med att dom skulle ta vikt på mig, men när det var dags så stack jag därifrån för jag sa alltid att jag duger inte som jag är, allt mer svält och slängde bara i mig massa godis som blev min mat om jag kunde äta, väl 2008 var jag nere på 45 kg och var en 164 lång - minns så väl 2007 hur många gånger jag fick åka in på sjukhuset för jag fattades näring och energi, några gånger blev man inlagd och det kändes som aldrig skulle komma upp.

Kommer så väl ihåg när jag och min vän Malin hade gått till Åstorp ifrån Kvidinge för att möta hennes kille hon var tillsammans med då och vi gick inom statoil för handla något att äta och då hade jag själv handlat en baguett och en ramlösa citrus för att kunna svälja ner maten men hann ta två tuger sen var det direkt dags att springa in på toaletten och jag spydde och jag minns det för jag spydde blod samtidigt som jag fick panikångest och hela halsen var uppriven så vi åkte in akut med mig och där blev jag inlagd med dropp fast tro mig dom fick kämpa in i det sista för att lyckas ge mig näring för jag ryckte av nålen flera gånger men till sist gav jag med mig för annars hade jag inte fått komma hem så tidigt som jag fick göra.

vilket som räknas som undernärd, men det var jag för dum och för trög för att inse att det verkligen var.

Nu idag när jag blickar tillbaka så ångrar jag verkligen det, och den enda gången jag har vägt mer än 60 kg var när jag väntade sonen och nu idag väger jag nästan 58 kg, vilket folk tycker är jättebra men själv så kämpar jag för platt mage och inte ha kvar de lilla döda hud jag har kvar efter graviditeten.

Än idag är jag inte helt nöjd med mig själv och skulle jag kunna få chansen att ändra lite på mig så gör jag det så gärna, men nu idag kan jag hantera allt mycket bättre än vad jag kunde göra då. 

   

Låten som fick mig att öppna upp ögonen nu på senare dagar att det jag höll på med förut var jag inte ensam om och att det jag höll på med var inte bra och att ingen försökte söka hjälp för att hjälpa mig vet jag helt ärligt inte varför. Men människorna var kanske alldeles för rädda för att verkligen för att hjälpa mig? För jag var så otacksam och ingen kom knappt innan för mitt skal, jag var fast i mig själv och ingen kom knappt innan för mitt inre. Psykologer visste aldrig vad de skulle sätta för diagnoser eller vad man ska säga på mig mer än en djup depression och panikångest och grov panik och ätstörningar och inga bra tankar.

 


ANNONS
Av Angelica Christensen - 2 oktober 2013 22:01

Satt här hemma ikväll och kollade på svt24 och lyssnade lie smått på de folk som snackade, men sen när Jessica Andersson började prata så spändes öronen upp allt vad det gick och jag bara satt och lyssnade samma som jag gjorde när hon var med på "livet blir bättre" , tycker hon är en fantastisk stark människa efter allt hon har fått gå igenom - och det gör faktiskt också henne till en bättre människa för hon drabbades ju inte av det att typ bli likadan som sin mamma - men världen är ju full av fördomar faktiskt, mer eller mindre dagligen.


Det fanns ju folk som trodde jag skulle bli alkoholist i äldre ålder eftersom min pappa men det har jag inte blivit och tänker heller inte bli det eftersom min son ska aldrig någonsin få uppleva alla saker som jag själv ensam fått ta tag i och få gå igenom ensam, min barndom var heller inte den bästa - den var långt ifrån perfekt, men tack vare min mormor och morfar så är det faktiskt deras förtjänst som har format mig till det bra om man säger så.


Så Jessicas låt grep tag om mitt hjärta direkt jag hörde den och den är faktiskt till sin son och jag tycker alla som har ett gott hjärta borde ta er tid att lyssna på låten.


 Lite smått utav det som dom berättade och snabb information om Jessica Andesson när hon var med i livet blir bättre: Artisten/sångerskan Jessica Andersson som berättar om sin uppväxt med en alkoholiserad mamma. Jessica berättar att hennes mamma var en grov alkolist. Och med de menas att man är riktigt innne i dimman. Hon och hennes syskon fick växa upp utan regler och rutiner och fick ofta gå i smutsiga kläder. Hemma var det ständigt fyllefester och det gick till och med så långt att Jessica och hennes syskon såg sin mamma bli misshandlad av olika män som söp hemma hos dom. Jessica var ju älst så det var hon som fick ta hand om dom yngre syskonen, det var inte förens hon var 9 år som hon fick komma till sitt första fosterhem. Och där trivdes hon inte speciellt bra eftersom hon insåg att det faktis finns regler och sysslor som måste göras i en familj. Och desto mer hon strävade mot , desto strängar blev fosterfamiljen. Det slutade med att hon fick flytta till en ny fosterfamilj. Och familjen i den nya fosterfamiljen förstod verkligen Jessica ... Resten och mer detaljerat får ni se i programmet

 

Lyssna på låten är ni jättesnälla!   

http://www.youtube.com/watch?v=A5ji5JB2oeQ

ANNONS
Av Angelica Christensen - 30 september 2013 21:19

Det verkar som att många tycker att mitt liv verkar mer roligare än deras eget, eftersom dom antingen måste snacka skit om en ibland men just nu handlar det faktiskt inte om att snacka skit, men det verkar som någon har hackat min facebook eftersom jag inte kommer in och det har jag inte gjort på några dagar och det är riktigt trist.


Så kommer väl få göra ny facebook om jag inte lyckas få tillbaka min egna facebook igen, för man vill ju faktiskt inte förlora den och behöva lägga till alla vänner igen vilket som det verkar som att man få göra.

Men hoppas att allt löser sig och så som ni alla vet nu då, att jag finns här på denna bloggen om det är något eftersom det verkar som det vara det enda som dom inte har försökt att hacka för mig, och ni som har mitt nummer når mig där igenom och ni som använder kik så heter jag: lillaanheltenkelt så om ni vill ha kontakt så finns jag via telefonen och alla appar eller så.


Ta hand om er underbara människor och hoppas någon läser detta iallafall.

Av Angelica Christensen - 29 september 2013 08:27

Som ni alla nästan känner till så bor mina syskon över 50 mil ifrån mig, vilket som gör att vi inte får chansen att träffas så ofta vi kan och vi har heller inte fått träffats på ett tag, men så förra helgen åkte vi upp till dom och hälsade på och det kändes bra i hjärtat vill jag lovar er, eftersom det var nästan 3 år sedan sist.


ÅH, herregud det var verkligen hur underbart som helst att få träffa mina hjärtan, mina finaste syskon! Jag grät inombords när jag såg dom springandes emot mig och även så grät jag inombords när vi skulle åka ifrån dom, för ville verkligen inte åka hem därifrån, jag trivdes där och skulle kunna tänka mig bo där eller iallafall lite närmare dom med min egna familj. 


Måste även passa på att berömma min fina son som åkte så långt i en bil utan några besvär och han var så duktig! Inte ett enda bråk eller så ifrån hans sida, han fann sig i allt och han tyckte det var så kul, för det syntes verkligen i hans ögon att han trivdes där också och tyckte det var kul.


Men tänkte bara mest ta tillfället i akt att berätta det att jag äntligen har fått träffa dom nu, hoppas att man får träffa dom snart igen, som det ser ut nu så kanske dom kommer ner till Skåne på sportlovet eller höstlovet, minns inte riktigt vilket det var men det får jag ju reda på när det börjar närma sig förhoppningsvis.

Tänkte blogga och berätta lite mer om det en annan dag eller så, för orkar helt ärligt inte nu, eftersom allt ligger fortfarande på is eftersom jag har en paus ifrån internet, men bloggen kommer kanske vara det enda som är igång.


Tack mina älskade fina och underbara pågar för ni hängde med upp, det betydde verkligen mycket för mig!

  

 

Av Angelica Christensen - 28 september 2013 21:21

PAUS!

 

Vet helt ärligt inte hur många som har försökt nå mig via internet, men som sagt vill bara att alla ska veta speciellt folk som snackar med mig ofta annars att jag har tagit en paus ifrån allt som har med internet att göra, kommer kanske ha denna blogg igång ibland men kommer som sagt inte orka med så mycket uppdateringar som alltid innan.

Detta är min terapi, men samtidigt min dagbok med både bilder och händelser, samt en blogg som kommer handla om allt som händer med mig runt om kring. samtidigt som mitt familjeliv och livet med mig själv.


Vill bara att alla ska veta att jag har tagit en paus ifrån allt som har med internet att göra, för orkar inte så mycket med det mer känns som det tar för mycket av min energi och det är faktiskt inte med internet jag vill spendera upp all min energi, för den vill jag faktiskt ha kvar till så mycket annat som de viktigaste jag har och det är min son och min egna fina familj.


Allt flyter på som det ska för mig i mitt liv, går i skolan bara i två dagar i veckan sen resten av dagarna har jag praktik på ett ställe där som jag trivs och där de behandlar mig som en helt vanlig människa och dom ger mig respekt och dom får min respekt för att de behandlar mig bra,  så efter lite samtal så blev allt ännu bättre.

Allt går jättebra i skolan också, kanske ligger lite back med en del saker men det får man ta för man hinner inte med så mycket med att plugga när man nästan har praktik tre dagar i veckan, så man hinner inte med så mycket som egentligen vill. 

Men jag ger mig inte för jag ska klara det och jag ska klara alla kurser och alla ämnen innan studenten, ska klara det med betygen också! 


 

Av Angelica Christensen - 31 augusti 2013 13:38

Godmiddag allesammans!: Nu är det dags för att bege sig emot Ängelholm för att det är tid för månadens storhandling, så mamma och min låtsas pappa kommer snart och hämtar oss, för vi ska bege oss till Willys i Ängelholm.

Sen blir det hem och packa in varorna och hämta skötväskan och sen efter det så ska vi hem till mamma och han eftersom dom ville bjuda på flygande jackob idag, så det tackar man ju inte nej till!

Redan idag har vi hunnit städa undan här hemma och ikväll blir det att baka tårta för prinsen för nu är det inte alls många dagar kvar tills vårt älskade hjärta blir 2 år för det är på måndag han blir det, kan inte fatta att det verkligen har gått två år sen han föddes. Det känns som det vore igår ibland men samtidigt känns det som en evighet, varje sekund med honom är dyrbar!


Önskar er alla en underbar lördag! 

Av Angelica Christensen - 24 augusti 2013 11:41

God förmiddag! Här hemma har vi varit vakna sen 8 imorse och vi har redan hunnit med en hel del, vi har varit på Lidl och handlat lite smått och gott som man alltid behöver, tex. ett bra skor till sambon eftersom skor behövs alltid.

Vi har hunnit ätit frukost och allt även också, så nu ska vi faktiskt börja städa upp lite här hemma, sen efter det blir det att ta sig en skön dusch och efter det så är det faktiskt tanken att vi ska gå upp till Zander's farmor och farfar och barnen, så vi ska äta grillat där uppe och de hade sparat tårta till oss sen igår när Nicolai fyllde 7 år.

Så vi ska få chansen att smaka lite god tårta också, så nu måste jag börja städa lite här hemma för det har redan börjats, så skulle bara göra en snabb uppdatering eftersom det var ett par dagar sedan jag gjorde det sist, men är helt trött om dagarna efter långa skoldagar och allt annat man ska göra när man kommer hem och även innan man kommer hem, är tacksam för jag har min grymt underbara sambo som hjälper mig med allt! Känns skönt att ha ett förhållande med bra samarbete, men lovar er en bättre uppdatering ikväll om vad som har hänt de senaste dagarna, många händelserika dagar har hunnits med.


// Angelica!   

Av Angelica Christensen - 20 augusti 2013 22:00

http://www.tv4.se/idol/klipp/rebecka-s%C3%B6derstad-med-hj%C3%A4rtat-fyllt-av-ljus-2416357


Min fina vän Rebecka var med i Idol idag, grymt duktig! 

Alla andra som har något ont och elakt att säga kan lika bra stänga munnen, för det handlar heller inte ofta om hur persoerna sjunger för mig för jag tycker det handlar om starkheten att dom klarar av att fixa det helt utan problem och vara så starkt att sjunga även också framför juryn och även i tv:n.



I mina ögon så är du jätteduktig och jag är stolt över att vara din vän,

och glöm adlrig bort att du betyder så otroligt mycket för mig min fina vän och jag älskar dig,

och kommer alltid finnas här för dig! 

  


Presentation


Lite om mig själv.
Namn: Angelica.
Ålder: 21 år.
Bor: Skåneland.
Barn: en son, 110902 ♥
Relationsstatus: I ett förhållande, 080903 ♥
Sysselsättning: Läser på gymnasiet.

Omröstningar

Fråga mig

6 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ - My Angelica Christensen med Blogkeen
Följ - My Angelica Christensen med Bloglovin'

Sök i bloggen

Finaste Zander! ♥

  Zander - 110902 02:23.   

4400 gram och 53 cm lång!  

Jag älskar dig!    

Arkiv

Instagram!

  Följ mina bilder på Instagram: myyangelica

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013
>>>

Länkar

Kategorier

Besöksstatistik

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se